Att se sitt barn må dåligt väcker lätt en klump i magen. Som förälder vill man inget hellre än att ta bort allt som gör ont. Men ibland är det bästa vi kan göra att finnas där – lyssna, lugna och hjälpa dem att hitta vägen genom det svåra.
Att förstå vad som ligger bakom barnets oro kan vara ett första steg. Ibland kan det handla om stress i familjen, press i förskolan/skolan eller tidigare upplevelser som satt spår. Oavsett orsak är det viktigt att ta barnets känslor på allvar.
Alla barn har tuffa dagar – men när oron dröjer sig kvar eller påverkar vardagen, kan det vara ett tecken på att något mer pågår.
Barn uttrycker inte alltid sin oro med ord. I stället visar det sig ofta i kroppen eller i beteendet. De kanske får ont i magen eller huvudet oftare än vanligt. Känns tröttare. Blir lättirriterade eller undviker saker som de tidigare tyckte om.
Det är lätt att missa dessa signaler i vardagens tempo. Men genom att vara uppmärksam kan du få syn på de där små förändringarna som säger mycket. Att reagera i tid gör stor skillnad.
Börja med att prata. Skapa en trygg stund där ditt barn får sätta ord på sina känslor, i sin egen takt. Bekräfta att det är okej att känna oro, alla gör det ibland. Bara vetskapen om att du lyssnar och finns där kan ge stor lättnad.
Enkla tekniker kan också hjälpa, som att öva på djupandning tillsammans eller skapa lugna rutiner kring läggdags. Det viktiga är att barnet får känna kontroll över något när känslorna stormar.
Och kom ihåg – barn lär sig inte bara av vad vi säger, utan också av vad vi gör. När du själv hanterar stress på ett lugnt och öppet sätt, visar du vägen.
Ibland räcker det inte med samtal hemma, och då är det helt okej att be om hjälp.
För vissa barn kan samtalsterapi vara ett viktigt stöd. I andra fall kan en kombination av terapi och medicin rekommenderas, beroende på barnets behov. Det viktiga är att hjälpen anpassas efter just ditt barns situation.
Fundera på att ta kontakt med vården om du ser något av följande:
Om ditt barns oro inte försvinner, trots att ni har pratat och försökt stötta, kan det vara läge att söka hjälp. Ibland räcker inte det man gör hemma, och då kan professionellt stöd göra skillnad.
Dra öronen åt dig om barnet börjar dra sig undan från kompisar, fritidsintressen eller andra delar av vardagen. Sådana förändringar kan vara ett tecken på att oron blivit för svår att hantera på egen hand.
Om du märker att skolan, relationer eller det vardagliga livet påverkas negativt av oron – tveka inte att ta kontakt med vården. Ju tidigare ni får stöd, desto lättare blir det att vända utvecklingen.
Att söka hjälp tidigt gör det lättare att hitta rätt stöd, innan det hinner bli alltför tungt.
Om du känner dig osäker på vad du ska göra härnäst, kan det vara bra att börja med att prata med BVC, barnets vårdcentral eller skolhälsovård. De kan göra en första bedömning och hjälpa er vidare. BVC sköterskan och kuratorn på skolan är ofta en bra resurser, både för barnet och dig som förälder.
Hemma kan du fortsätta följa hur barnet mår över tid. Skriv gärna ner när oron dyker upp, vad som triggar den och vad som verkar hjälpa, det kan vara värdefullt att ha med vid ett besök hos vården.
Det finns gott om stöd att få, både för dig som förälder och för barnet. Lokala stödgrupper, chattar och forum online kan ge både kunskap och igenkänning.
Att be om hjälp är inget tecken på svaghet, tvärtom visar det styrka och omsorg.
Att hjälpa ett barn genom ångest är ingen snabb resa. Det kräver tid, tålamod och närvaro. Men det du gör spelar roll – varje samtal, varje kram, varje gång du lyssnar.
Med ditt stöd har barnet större chans att känna sig trygg, förstå sina känslor och hitta verktyg att hantera dem.
Och kanske viktigast av allt: att veta att de inte är ensamma.
Små ting som gör stor skillnad i vardagen